 GE OSS VÅRA SKELETT!En dokumentär om en mörk tid i den Nordiska historien. |
||
Det här är den otroliga historien två skelett som är inlåsta i en glasvitrin på Anatomisk institutt i Oslo. Frågan är om dessa två är simpla mördare eller nationalhjältar?
Forskarna på instituttet ser Mons Somby och Aslak Hætta som halshöggs i Alta år 1854 som mördare som avrättats på statens bekostnad. Enligt dem är skeletten därmed statens egendom och forskarna har all rätt att utföra alla slags experiment med skeletten.
För Mons Somby och Aslak Hætta fränder är deras öde en annan historia. Varje år firar vi
Samer vå nationaldag den 6 Februari till minna av de män och kvinnor som 1852 gjorde uppror mot förtryckarna i Kautokeino. Då var nöden stor, riksgränserna hade stängt för våra rajder, folket hölls nere med alkoholens och kyrkans hjälp. Handelsmanen som höll människorna förslavade med alkohol dödades och sockenprästen blev misshandlad. De två främsta upprorsledarna var just Mons Somby och Aslak Hætta,
På det Atnatomiska institutet förstår man inte dessa två personers storhet, deras efterlämningar behandlas som om de inte vore människors. Aslak Hættas skalle har man slarvat bort.
Hos forskarna finns också annat material som bär vittne om en mörk tid i den Nordiska historien. Fotografier från 30-talet, takna av "fysiska antropologer". Nakna människor som ser in i kameraögat med skam. Här finns också några av mina förfäder, leastadianer som betraktade fotografi som synd, de tvingades att klä av sig och låta sig skändas av antropologernas kameror för vetenskapens stora sak. I institutets arkiv finns ock redskapen som de använde, mäturustning för skallar och skellet. Precis samma modell användes av Tyskarna och resulterade i 4 miljoner döda? Vad var målet för dessa mäns iver som bar på dessa redskap på olika platser i Sameland? I Uppsala i Sverige fanns det Rasbiologiska institutet, det var världsledande och till och med Tyskarna var imponerade av metoderna. För Finland som skulle allierat sig med Nazisterna, var problemet annorluna. Det gällde att för den Ariska världen bevisa att Finnarna inte var rasmässigt besläktade med den samiska underrasen, trots den språkliga närheten.
SYNOPSIS;
Filmberättelsens ram är den kamp som Mons Somby och Aslak Hættas slaktingar för för att återupprätta deras ära. Den unga juristen Ande Somby är den ledande kraften. Han har angagerat sameorganisationer och människorättsaktivister. Kravet är; Ge tillbaks våra hjältars skelett! För de äldre människorna som mins händelserna i Kautokeino, handlar det om mer jordnära ting. För dem är det viktigast att Mons Somby och Aslak Hætta begravs i samiska jord, så att de får vila ifrid.
Mot dem står forskarna som försvarar "statens egendom" som uppstått genom avrättningen. De står också på den fria vetenskapen sida, de argumentera för hur viktigt det är att utföra DNA tester på benresterna. De kommer att vägra att lämna ut skeletten när delegationen från Kautokeino kommer till Oslo för att hämta ut de gamla släktingarna.
Den andra historian i filmen handlar om den mörka tid i den Nordiska forskningshistorian som dominerades av den Rashygieniska forskningen. Vi låter Valdemar Lundborg, som ledde den Rashygiska instutitionen på Uppsala universitet på 30-talet, tala genom sina skrifter och sin verk. Han kommer att få sälskap av sina meninsfränder på institutiona i den andra huvudstäderna.
Vi kommer också att ge ordet till de män och kvinnor som sköndats av antropologernas kameror genom nakernbilderna,. De ska få berätta om vad de anser om den "fria forskningen".
Det tredje elementet i berättelsen en skildring av den ökade rasismen på Nordkalotten, där motsättningarna mellan samer och icke-samer, åter hårdnar.